Vår väg genom Europa går smidigt än så läng, vi forcerar genom många länder på kort tid, som mest Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern på 6 timmar. Tjeckien och Slovakien körde vi igenom under natten och kan lätt konsttera att upplevelsen blir rätt begränsad. Förutom de städer vi stannar i kan man likna vår resa vid en ganska så interaktiv och långdragen resebroschyr. Platser, byggnader och underverk passeras utan att vi har en aning vad det är vi precis har sett. Google-nerven rycker och vi vill slita fram datorn för att på ett modernt och smidigt sätt leta sig fram till svaret. Moderniteten avtar dock då priserna för att ständigt vara uppkopplad i dessa länder kostar mer än sammanlagda stadsbudgeten för alla länder vi passerar under hela resan. Vi får helt enkelt fylla i en to-be-Googled-lista.
I Budapest tog vi ett mer eller mindre planerat sopp, efter första natten i taktältet 3 mil utanför, köade vi oss in till centrum med resten av befolkningen. Kö, livlig trafik och spårvagnar blandat med enkelriktade gator, rondeller med väjningsplikt ibland och otydliga kartor gjorde att vår väg stundtals blev rätt omsändig. Vägkaoset till trots blev vi nog lite kära i Budapest och dess innevånare, både vi och staden förtjänar en längre visit i framtiden.
Vägen ut ur Ungern och in i Serbien gick smidigt, rak, bred och fin väg med lite trafik gjorde denna sträcka till resans mest smärtfria del. Att vi dessutom blev övertalade att tanka V-power-diesel gjorde det hela ännu bättre. Vår gamla men underbara Toyota fullkomligt flyger fram och drar en direkt märkbar mindre mängd bränsle, placebo, lariam eller andra möjliga psykologiska effekter som man kan skylla på till trots så är både vi och Toyotan nöjda. Sträckan mellan Serbiska gränsen och Belgrad var lika imponerande som enformig. 15 mil spikrak väg med endast åkermark så långt ögat kunde nå. Inget annat. Av och påfarterna var lika många som träden, ca 5st.
Redan i Sverige uppdagades ett problem som vi nu försöker lösa. Vi har tappat bort regbeviset, om det ligger i bilen, Borlänge, Garsås, Mora eller Orsa vet vi ännu inte. Ett nytt är beställt och ska förhoppningsvis landa i Garsås idag (tisdag). Målet är att få det skickat till oss, vilket inte är helt enkelt då vi inte vet exakt var vi är om 2 dagar. Siktet är i alla fall inställt på att nå Svenska ambassaden i Ankara och låna deras brevlåda. Men för att det ska vara möjligt måte vi först veta att vi tar oss in i Turkiet utan det nämnda dokumentet. Turkiska gränsen är alltså målet för dagen
Belgrad passerade vi inatt och det var en skitig och stökig stad. En tät rök som luktade likt pelletseldning hemma i Sverige låg som en matta över hela staden, det stack i ögon och hals men vi tog oss igenom.
I skrivande stund har vi precis lämnat Sofia bakom oss. Ringleden runt Sofia var en upplevelse i sig, hålen i vägen var större än de flesta bilar som passerade runt dem, chaufförerna som rattade bilarna var stundtals galnare än vägen. Vi fick uppleva vår första omkörning på högersidan då en Hyundai passerade oss med dubbla hastigheten mellan oss och de få vägmarkeringspinnar som fortfarande stod kvar. Bulgarien är än så länge det land som ligger längst ned vad gäller utveckling som vi passerat. Högt och bergigt är det också, ny högsta-höjd uppnådd på 850 meter.
Nu kör vi så att bilen glöder och hoppas på att ta oss in i Turkiet innan posten måste lämna Garsås med en bestämd adress. Men det ska nog gå bra då vi nu (0740) bara har 25 mil kvar.

//Björn F