Vi har nu tagit oss till Turkiet och Istanbul. Istanbul är en stad som hitintills bjudit på många glada överraskningar och vi har bestämt oss för att stanna här minst två nätter i väntan på registreringsbeviset till bilen.
För att börja från början så var det första positiva med Turkiet att vi faktiskt tog oss in. Som vi nämnt tidigare så har vi förlagt det gamla registreringsbeviset och beslutat oss för att köra så långt vi kommer och försöka få det postat till oss så snart som möjligt. Inom EU har det inte varit några problem vid gränskontrollerna och vi har bara behövt visa våra pass i Serbien och Bulgarien, men eftersom Turkiet inte är mer i EU var lite nervösa hur det skulle gå. Som du säkert redan listat ut gick det bra.
Först körde vi till en lucka och visade passen, nästa lucka passen och ett gammalt registreringsbevis som blivit kvar, nästa lucka pass och fråga om grönt kort för försäkring för bilen. Detta var ännu ett dokument som vi missat att ta med och en tillfällig trafikförsäkring fick lösas till summan av €25, sedan kollade dom på bagaget. men någon närmare koll blev det inte eftersom tulltjänstemännen antagligen inte hade lust att gå igenom all vår packning som vida överskred medelresenärens, vilket så klart avslutade med en stämpel i passet, avslutningsvis körde vi 100m till sista luckan där vi fick visa passen igen och sedan var vi inne i Turkiet. Det hela gick smidigt och väl över förväntan. Nu återstår bara att få ner registreringsbeviset till en lämplig adress i Turkiet, där finns några alternativ och så snart vi vaknar imorgon (onsdag) så kommer vi utreda för och nackdelar med dessa. Det känns på atmosfären att Turkiet ligger långt österut och gränser till Asien och mellanöstern. Svårt att sätta exakt på vad, men det är den gränspassage som har märkts mest än så länge.
Kvällen i Istanbul har varit full av positiva intryck. Trafiken är betydligt intensivare än vad vi är vara med i Sverige, men vi börjar få koll på hur det fungerar, tuta och gasa, och Björn gjorde ett utmärkt jobb att ta oss helskinnade genom trafiken.
När vi anlände till Istanbul hade vi ännu inte bokat boende och visste inte alls vart vi skulle. Så vi köpte oss en karta och letade reda på ett trådlöst nätverk vi kunde låna för att leta reda på ett bra hostel. Det skulle visa sig att det hostel som vi tänkte spendera natten på var beläget i de gamla delarna av Istanbul, vilket så klart bjöd på ännu fler upplevelser med smala och kuperade gränder som lyckligtvis tillåter biltrafik. Vi hittade dock aldrig det etablissemang som vi var ute efter utan valde ett av de 100 andra hotell och hostel som vi passerat, detta är inte en överdriven siffra. 20€ per person och natt inklusive frukost på ett litet fint hotell anser vi som väl överkomligt.
Under våra försök att lokalisera vår tilltänkta övernattning passerade vi Hagia Sofia, en minst sagt imponerande byggnad, som vi ska besöka så snart frukost intagits.
Poängen med resan är ju inte bara att köra bil utan även njuta av ledigheten så vi bestämde oss för att så fort den hygieniska misären, vår personliga hygien, åtgärdats så skulle vi ut för att ta oss en kall öl och ta det lugnt. Vi hamnade på ett litet ställe där man satt på golvet på kuddar och några av de redan existerande gästerna rökte vattenpipa. Något tveksamma till en början slog vi oss ner och beställde en öl. Efter en timme av glatt samtalande med några italienare beslutade vi oss för att bege oss till den efterlängtade sängen.
Onsdagen kommer spenderas i Istanbul och trots att mörkret infunnit sig sedan länge när vi anlände är säkra på att Istanbul är en stad som förtjänar mer än en dag för att upplevas till fullo, men vi har ju semester så vem vet hur länge vi stannar här.

Än så länge har vi inte kunnat ta några bilder av denna fantastiska och mytomspunna stad, men håll utkik så kommer det snart.

//Per