Efter dagens frukost lämnade vi in en hel hög kläder för tvättning: riktigt bekvämt och måttligt dyrt. Efter gårdagens trevliga sammankomst där vi träffade några välberesta italienare och fransmän, hade vi lite kött på turistbenen och siktet ställdes in på Hagia Sofia, Blå moskén och Basilica Cistern som ligger ett stenkast från vårt hotell. Väl uppe på kullen, som är turistfällornas högsäte, betade vi av de tre byggnadsverken. Första stoppet var Blå moskén som idag fungerar precis som en vanlig moské, vi turister fick helt enkelt anpassa oss och ta av skor och bete oss på lämpligt sätt. Andra stoppet var Hagia Sofia, lätt att blanda ihop första och andra stoppet då de delar nästan allt, plats, utseende och storlek, skillnaden ligger dock i ålder och i att den senare numer är ett museum. Där slapp vi ta av oss skorna, men fick istället betala entré. Byggnaderna var extremt imponerande, storleken och byggnadskonsten var bedövande och vi gick, fascinerade, vidare för att hitta Basilica Cistern. Detta byggnadsverk är dock inte lika enkelt och självklart att hitta, även fast vi visste att den skulle ligga i närheten av moskéerna. Som av en händelse sprang vi på de trevliga italienarna igen och de pekade oss åt rätt håll. Tack för hjälpen!

Moskéerna var mäktiga byggnadsverk men övertogs av det unika och oväntade i byggnadsverket Basilica Cistern. För er som vet lika lite som vi gjorde innan vi gick den långa trappen ned under jorden så är Basilica Cistern en underjordisk vattenkällare som försåg delar av staden med vatten ända in i modern tid. Vi blev tagna av storleken på hallen och mängden marmorpelare som håller taket uppe. Helt klart ett måste vid Istanbulbesök.

Vi har nu upplevt ca 27 mil av Turkiet, Istanbul är en trevlig stad som förändrat min syn på Turkiet, om jag nu hade någon innan jag kom hit? Förhoppningsvis är resterande 150 mil lika trevliga.

Under mina tidigare utlandsvistelser har jag noterat min fascination vid studerande av saker som inte har samma standard som i Sverige. Jag kan inte låta bli att tänka på allt som skiljer sig, allt som inte ser ut som i det stundtals enkelspåriga Sverige. Hemma ser ett fönster ut som ett fönster, ett täcke har en viss storlek och en säng är alltid av samma längd. Här har de dock inte samma referenser, sängarna på hotellrummet är konstruerade för (av?) kortväxta, täckena är å andra sidan långa nog åt mig, vilket de aldrig är i Sverige. Fönstren öppnas genom att man skjuter den nedre delen uppåt, att de sen inte tätar mot ljud eller kyla ses som en bonus. Den svenska folkhemsnerven inom mig skriker: treglasfönster!

Resandet känns än så länge jättebra, vi tre kommer bra överens och skrattar åt samma saker, bilen fungerar och länder passeras utan bekymmer.

Nu ska vi ut för att på ett typiskt osvenskt sätt äta middag efter 21.00. Vi tar en del av seden dit vi kommer.

//Björn F