För att tillföra ännu mer åsikter, godtycklig fakta och svammel skriver jag nu ett inlägg helt utan information om vad vi gjort idag och vad vi ska göra imorgon.

Jag har noterat att de flesta länder som vi vid det här laget har passerat har några gemensamma nämnare. Utan några fakta alls, kan jag konstatera att det rör sig om rätt fattiga länder som fortfarande lider av sviterna från världskrig, kommunism och andra dumheter. De direkta konsekvenserna av dessa påhitt är enkla att se då länderna, förutom dålig ekonomi, fortfarande visar blödande sår av bomber och skotthål.

Den spaning jag gör genom alla länder sträcker sig dock lite längre. När jag passerar utfattiga byar i Turkiet, där folk fortfarande lever på de ägg som gårdens höns lycka klämma fram ur den leriga mark de springer på, kan jag inte låta bli att förundras. Granne med den smutsiga gården ligger ett jättebetongbygge, mitt i ingenstans, från en annan tid, en annan värld. På något sätt får jag känslan att någon högt uppsatt har tagit beslutet att precis just här ska det ligga en bensinmack, ett café, en restaurang och en butik som stolt skyltar med att de är en ”Outlet”. Kontrasten är så påtaglig och total. En film med motsvarande innehåll hade förkastats med motiveringen att den inte var trovärdig nog.

Dessa jättesatsningar kan låta som den enda vägen in i 2000-talet. Men. Bensinmackens hyllor är tomma, kylskåpen som läsken ska stå i är avslagna, restaurangen är tom och det enda som finns kvar av outlet-butiken är de stolta skyltarna. Samma koncept upprepar sig gång på gång, mil efter mil, land efter land. För vem är dessa skrytbyggen producerade? De som bor i närheten av dem har knappast råd att nyttja den nyfunna servicen och vi med svensson-inkomst som passerar är lätträknade.

Är detta en del i den enkla framtiden ut ur misär och in i I-landsklubben? Eller är det en satsning som kostar mer än den smakar. Jag sitter absolut inte på svaret men tror samtidigt att de som står vid rodret i dessa länder inte heller riktigt har koll. Med nutidsfacit i hand, men utan koll på vad som händer i framtiden så drar jag slutsatsen att storslagna satsningar åt precis fel håll är typiskt för länder med låg fart på utvecklingen. Hur man nu definierar och mäter den?

Dessa tankar och processen att skriva får mig att tänka på farten på min egen utveckling. Vilken klubb vill jag utvecklas nog för att gå med i? Vad är meningen med livet och när ska jag växa upp? En resa genom Afrika kanske är en början.

//Björn F