Nu sitter jag på Wiens flygplats och äntligen på väg tillbaka till äventyret. Resan härifrån går via Kairo och sedan slutligen Dar es Salaam där Björn och Mikael möter mig på flygplatsen.

Vi har sagt många gånger att en sådan här resa antagligen kommer ge nya perspektiv på livet och tillvaron, men det var efter hemkomsten som jag verkligen började fundera över skillnaden mellan Sverige och de länder som vi hade passerat. Vi säger ofta att Sverige är fritt i jämförelse med andra länder. Men om man bortser från politik, press och religion och går ner på en mer vardagsnära nivå så är det inte alls särskilt fritt. Om vi ska hämta ut ett recept på apoteket så tar vi ett nummer sedan sätter vi oss tyst ner och väntar sedan på vår tur. I Egypten tränger man sig fram till luckan samtidigt som man glatt språkar med de andra lokalen. Skulle det hända i Sverige skulle vi kolla konstigt på den märkliga killen som börjar prata med oss och det faktum att han tränger sig föra skulle vi inte göra något åt trots att vi tycker det är så uppenbart fel. Eller förresten…vi skulle så klart muttra och sedan berätta för pojkvännen när vi kommer. För att att skriva en arg lapp funkar inte riktigt den här gången.

För den som vill som man själv vill så är ju svenska myndigheter ett lysande exempel på hur väldigt olika byråkrati kan skötas. I ett formulär till skatteverket kan du inte skriva något utanför rutorna medans en tulltjänsteman i Egypten är nöjd om man skriver sina kontaktuppgifter på en post-it.

Naturligtvis är en gemensam struktur nödvändig att samhället ska vara i framkanten av utvecklingen och en förebild många andra länder. Men ibland är det skönt att bara kunna ”höfta” lite och veta att det blir rätt ändå, eller ibland. Men å andra sidan så blir ”Insha’Allah” eller Mañana mentaliten avkopplande efter ett tag. Kan man bara släppa den västerländska stressen och inte förvänta sig att saker ska hända på ett visst klockslag så tror jag vi alla blir lite gladare. Jag har nämligen svårt att tro att människor i sådana kulturer och länder lider särskilt mycket av stressrelaterade sjukdomar eller utbrändhet.

Nåja…nu är jag som sagt äntligen på väg söderut och det kommer verkligen bli underbart att äntligen få ansluta till resan igen. För denna typ av resande kan jag verkligen rekommendera. Då menar jag att åka runt mellan olika spännande platser och träffa nya spännande människor. Efter en mycket intensiv månad på jobbet ser jag fram emot dykning i Indiska Oceanen, kritvita stränder och savannens alla djur.

Nu är det dags att checka in till flyget som ska ta mig till Kairo vilket innebär att om några timmar står jag åter på Afrikansk mark. På onsdag klockan 0515 landar jag i Dar es Salaam och förhoppningsvis tar inte tullen hand om falukorven eller kaviaren som jag har med.

Mot äventyret!