Karonga 9/5 2010

Så har jag till slut äntligen anslutit till Björn och Mikael för att fortsätta resan till Sydafrika. Redan vid ankomsten på flygplatsen kände jag att jag var i Afrika och äventyret väntade runt hörnet. Överallt på flygplatsen satt affischer på savannlandskap med lejon, elefanter och allt annat som hör därtill. Efter en kort visaprocedur kom så jag så ut från flygplatsen. Där möttes jag av en vägg bestående av 30 graders värme och den mest extrema luftfuktighet som jag någonsin upplevt. Då var klockan bara halv sex på morgonen och solen hade inte gått upp ännu. En lustig detalj med Dar es Salaams internationella flygplats är att ankomst- och väntehallen med alla små shopar och väntade resenärer är utomhus.
När mina resekompanjoner till slut lyckats besegra det otroliga trafikkaos som rådde i staden, på grund av ett internationellt ekonomiskt forum, så packade vi in mina saker i bilen och vi begav oss mot stranden för lite avkoppling. Anekdoterna från min missade månad duggade tätt och jag insåg att jag missat många spännande upplevelser. Jag försökte kontra med att MAX kommit med en ny hamburgare och att jag köpt sommardäck till bilen men det kändes blekt i jämförelse med alla historier om bedårande landskap, off-road körning och märkliga möten med människor från hela världen. Efter någon timme hittade vi en trevlig strand där vi campade. Vi spenderade dagen med att bygga sandslott, kasta frisbee och jag lyckades så klart bränna mig vilket sedan resulterade i en 100%-ig ömsning av skinnet på överkroppen. Innan avresa från Sverige hade jag naturligtvis köpt med mig en del svenska delikatesser och vi grillade falukorv på kvällen.
På morgonen fortsatte vi söderut längs kusten. Resan började bra med asfalterad väg som sedan övergick till vägbygge och slutligen övergick det hela till någon form av sandig lera som gick upp till knäna. Detta innebar som tur var inte några större problem för oss, vilket man inte kunde säga om övriga trafikanter, men som Björn nämnt tidigare så är detta inget som hindrar alla otaliga minibussar som åker längs vägarna. Det är förvisso inte lätt för dem som för oss att ta sig in, men på något sätt lyckas så lyckas de ändå. Fast trots vår välutrustade bil stötte även vi på patrull när vi svängde av motorvägen för att titta på en gammal träbro. Det var nog det halaste väglag vi skådat. Helt plötsligt var vägen täckt med ett tunt men ack så halt lager lera, det tog inte många meter innan vi var i diket. Efter 20 minuter var vi åter uppe på vägen och Björn körde medans jag och Micke gick bakom. Med tanke på hur svårt det var för oss att gå på vägen så var det nästintill omöjligt att köra på den och några hundra meter senare var bilen åter i diket. Björn satte därmed det svenska rekordet för den långsammaste dikeskörningen, med en bländande hastighet av sex kilometer i timmen tappade han kontrollen snurrade 90 grader och dikeskörningen var ett faktum. Efter en premiärvinschning var vi åter på vägen och begav tillbaka till motorvägen. Natten spenderades på en trevlig strandcamping och till middagen avnjöts svenska klassiker; Bäska droppar, Herrgårs akvavit och Norrlands akvavit.
På morgonen åkte vi med Moçambique och nya Unity bridge i sikte. Efter några timmar var vi framme vid bron som skulle ta oss över till Moçambique. Dock med ett litet problem, eftersom bron var nyöppnad så fanns det ännu ingen tullstation på Moçambiques sida, så det var bara att vända om och vi åkte mot Malawi istället. Efter lite nattkörning så nådde vi gränsen mitt på dagen och gränspassagen gick smidigt. Vi hittade en trevlig camping i Karonga och vi lyxade till lite och på restaurang. Människorna här är trevliga och en kille på campen älskar Mzungos, vit man, eftersom en vit läkare gjorde kejsarsnitt när han föddes och därmed räddade hans liv. Nu är det dags att sova och imorgon fortsätter vi mot Nkata bay där vi ska njuta av bad och några slappa dagar.

/Per