Nytt land och planerna för vår fortsatta resa diskuteras konstant. Vår tidsplan är den absolut svåraste att få ihop, den ändras hela tiden efter förutsättningarna. Vi sov en natt i Karonga och beslöt oss för att försöka nå Nkata Bay. Tidsrymden blir mindre och mindre och vi måste ta oss söderut, därför ville vi, för att ha marginalerna på vår sida, skynda oss genom Malawi.

De tilltänkta marginalerna skulle dock bli uppätna mot vår vilja. Malawi är riktigt vackert och har dessutom riktigt bra vägar. Efter ca 5 mil på fin väg fick vi syn på en ”gravel road” på vår GPS. Vägen illustreras av ett sträck, precis som på en vanlig karta, med fördelen att man kan zooma och titta exakt hur vägen är dragen. Med den normala GPS-vyn såg det ut som ett jättetjockt sträck och vi zoomade in för att se vad som var annorlunda. Efter lite knappande såg vi ett virrvarr av serpentinväg. Hårnålskurvor i mängder och stor höjdskillnad, en utmaning tänkte vi. Jag vet inte vad det var som fick oss att ta en omväg, det kan vara att vi kände en viss rastlöshet när vägen var så bra eller bara ren nyfikenhet.

Vi satte i alla fall av upp för backen, 200 meter efter vägen plockade vi upp en tysktalande italienare som skulle gå samma väg. Han åkte på taket och vi hoppade omkring inne i bilen på den dåliga vägen. Tysk-italienaren skulle till ett ställe som hette Mushroom farm camp. Ett besynnerligt namn som får en att undra över dess egentliga verksamhet. Vägen var riktigt trevlig och på de 10km vi körde tog vi oss 700m upp i altitud. På toppen hittade vi skylten som vägledde oss in mot campingen. Stället var helt fantastiskt, killen som ägde det hette Mick och var en före detta australiensare. Vyn, byggnaderna och stämningen går inte att förmedla i vare sig bild eller text. Ofattbart, enastående och alldeles underbart.

Vi drack en öl och diskuterade om vi skulle stanna eller ej. De 5 mil vi tagit oss kändes för få med tanke på vårat schema, så vi beslutade oss för att åka de sista 200 meterna till ett vattenfall för ett snabbt dopp och sedan fortsätta till Nkata bay. Sista metern som bilen rullade innan vi hade parkerat vid vattenfallet gav bilen ifrån sig ett riktigt oroande ljud tillsammans med ett ryck och en skakning. Precis som förut så kom ljudet från vänster fram. Bad-planerna fick vänta, vi plockade fram verktyg och började för tredje gången att ta lös hjullagret för vänster framhjul. Det yttre lagret var helt denna gång, medan det inre var trasigt. Jag och Mikael börjar ha vanan inne i hjullagerbranschen, så det tog ca 1 timme så var vi klara. Vi vände bilen, sprang och badade i vattenfallet och påbörjade färden tillbaks. Men vi tog oss bara 50 meter innan samma ljud- och skak- kombination uppträdde igen. Ett par djupa suckar togs och vi plockade åter igen fram alla verktyg och saker som behövs för att undersöka området vänster fram.

Hjulet satt löst, och då menar jag inte hjulbultarna. De lager som hjulet roterar runt när man svänger hade, efter oräkneliga kilometer av extrema gupp, stötar och hopp, gett upp. Jag och Mikael slog våra något sånär kloka huvuden ihop medan Per lagade mat och underhöll de lokala förmågorna vi hade som publik. Glappet var enormt, men dock körbart tillbaks till campingen. Missljudet kunde vi, efter lite tankeverksamhet, konstatera att det försvann om vi bara körde med tvåhjulsdrift. Dagen hade blivit till kväll, mörkret var ett faktum och hade inga reservdelar till just detta. Vi beslutade att ta oss till campingen och där övernatta för att sedan lösa problemen. Allt gick smidigt, campingen hade iskall öl (lokalproducerad Carlsberg!) och god mat. Vi diskuterade med ägaren om lämpligt sätt att hitta delar till just vår bil. Planen lades upp för dagen efter och den blev som så: Björn och Mikael river isär vänster fram totalt så vi kan se exakt vilka delar som behövs, när alla fel är utredda går/liftar vi till Mzuzu som ligger 14 mil, enkel väg, från vår trasiga bil. Per stannar på campingen och städar välbehövligt bilen på insidan. I Mzuzu finns det en stor bil-marknad. Där hittar vi delar, övernattar i våra tält på en annan camping, dagen efter går/liftar vi tillbaks och monterar ihop bilen.

Planen var inte genialisk, men genomförbar och förmodligen det enda alternativet. Mitt och Mikaels äventyr beskriver vi senare i ett separat inlägg. Vi tog oss dit och tillbaks och hittade alla delar vi behövde. Bilen skruvades ihop, vi övernattade en natt till på Mushroom farm camp och dagen efter åkte vi åter igen mot Nkata bay. Resan gick riktigt smärtfritt, bilen betedde sig bättre än någonsin och vi var nöjda. I Mzuzu stannade vi på SOS barnbyar och gav bort den sista lådan med give-aways, 30kg lättare gick bilen ännu bättre och vi anlände till Mayoka village i Nkata bay precis efter att solen gått ned.

Mayoka village är ett jättetrevligt ställe som ligger på en bergssluttning precis bredvid sjön. Ägaren tyckte synd om oss som kom efter mörkrets intåg och erbjöd oss en hydda till samma pris som camping, riktigt trevligt att sova i en säng. Denna backpacker-haven genomsyras av en riktigt intressant arkitektur, hyddorna närmast stranden kan man i princip simma in och ut ur. Den branta sluttningen gör det omöjligt att ta sig fram, om man inte går på de små gångar otalet trappsteg som är murade överallt. Jag ska försöka ge mig på att fota denna egenartade byggnadsstil om det nu är möjligt.

Idag tar vi det lugnt och sitter bara och slöar. Här har vi för första gången på länge tillgång till Internet och vi gör således de efterfrågade uppdateringarna som behövs. Bilder håller även på att laddas upp!

Imorgon ska vi åka mot Lilongwe och sedermera Zambia. Där ska vi åka i nationalparker och se Victoriafallen. För er som är intresserade har vi även bokat hemresan. Planet skall landa på ARN 2010-06-20 kl 13:45!

//Björn Forsberg 2010-05-14