Efter att vi kommit till Kapstaden har tempot sjunkit betänkligt, och det har nog märkts på bloggen. Det var över 2 veckor sen vi uppdaterade den men samtidigt så speglar det lite hur mycket som händer här. Naturligtvis är det mycket som händer men vi gör vad vi kan för att inte stressa upp oss alltför mycket. Vi sysselsätter oss med fotboll, öl, mindre utflykter och grillar när vädret tillåter. Japp, trots att det är midvinter så går det faktiskt att grilla och vi njuter av varje sekund. Dessvärre har vi förlorat reskamraten Per. Han sköter numera verksamheten i Sverige.
Vi bestämde oss för att se lite fotboll live medan vi ändå är på plats och tog oss till biljetthögkvarteret i Kapstaden, där kön ringlade lång och besvärlig. Efter att vi sett vilsna ut ett tag kommer en man och frågar vad vi letar efter. Biljetter svarar vi och han undrar om vi vill ha biljetter till en speciell match eller en speciell arena. Vi svarar att vi inte riktigt bryr oss om vilken arena eller vilken match och han visar oss förbi kön utanför in till ett litet rum med tre luckor. Där börjar (eller slutar) den långa kön vid den första luckan och tack vare några små lappar förstår vi att människorna i kön väntar på återbud till matcherna i Kapstaden. Eftersom vi inte brydde oss så mycket om var den aktuella matchen ägde rum fick vi gå vidare till nästa lucka. Där slogs det fast att den enda matchen det fanns biljetter till (innan vi skulle åka hem) var Sydkorea – Grekland. Bra sa vi och köpte två biljetter. Nästa steg var att köpa en Vuvuzela med Sydkoreas flagga på. Sagt och gjort. Hyrbil bokades och en plan började ta form.

11/6-10
15.00 Upphämtning av hyrbilen i Kapstaden. Hyundai Atos 1.1 mätarställning: lite över 1000 mil. Bränsletankens rymd: 35l
16.00 Avspark Sydafrika – Mexiko på Soccer City i Johannesburg. Avnjöts på Caveau i Kapstaden (första halvlek, utan ljud tillsammans med Ryan nummer 3, och ett gäng av hans polare) och på Fireman’s Arms (andra halvlek, med Chris, Danne och alldeles för många andra människor på för liten yta). Matchen slutade 1-1.
20.30 Avspark Frankrike – Uruguay på Green Point Stadium i Kapstaden. Avnjöts på Fork (första halvlek, med Chris, Danne, Mattias, en ledig kock och en jobbig journalist som fick sina fiskar varma) och på Fan Fest (festivalområde med storbild (76kvm) och ölförsäljning). Matchen slutar 0-0
23.30 Avfärd från Kapstaden i hyrbilen. Kalrot bakom spakarna och Björnen i en sovsäck.
12/6-10
05.05 Lights out i hyrbilen på parkeringen vid bron över floden Bloukrans.
08.00 Klockan ringer i hyrbilen och Björnen gör världens högsta Bungeejump. 216m till vattnet.
13.30 Avspark Sydkorea – Grekland på Nelson Mandela Bay Stadium i Port Elizabeth. Avnjuts på plats med ofantliga mängder Vuvuzelor och Koreaner. Sydkorea vinner med 2-0
16.00 Avfärd från PE med Björn bakom spakarna, ivrigt påhejad av Kalrot med ett sexpack öl bredvid.
23.25 Ankomst Zetterberg Residence i Camp’s Bay Kapstaden.
23.27 Lights out i Zetterberg Residence i Camp’s Bay Kapstaden.
Statistik
Total tid utanför eller på väg ut ur Kapstaden 23h 55m
Totalt antal km med hyrbilen 1560
Sömn B 6h
M 3h
Totalt antal stopp för tankning 5
Största under resan konsumerade ölförpackningen 750ml
Totalt antal poliser som setts efter vägen svårräknat

Utan att överdriva kan jag säga att jag stortrivs i Kapstaden. Människorna är trevliga, saker och ting fungerar, vädret går inte att klaga på (gnället om dåligt väder på tv och tidningar är bara skitsnack) och var man än går är det kalas hela dagen och hela natten. Fotbolls-VM är här och det går inte att ta miste på.

“Feel it. It is here.”

Och på samma sätt som det är fantastiskt att vara här känns det helt och hållet overkligt att det är imorgon vi åker hem. I långsam takt har man under dessa snart 4 månader (!!), vant sig vid att livet är på ett visst sätt och inte längre bara ett tillfälligt sätt att leva. Det har på något sätt blivit vardag att inte ha någon vardag. Personligen oroar jag mig för att det kommer ta lika lång tid att vänja sig vid livet hemma som det gjorde att vänja sig av med det. Med lite otur kan man kanske inte ens sova i sin egen säng eftersom man vant sig vid andra mer tillfälliga lösningar. I Kairo mötte vi en man som varit på resande fot i 4 år med sin motorcykel och sitt tält. Vid ett tillfälle blev han bjuden att bo på hotell en natt men lyckades inte sova i sängen utan smög ut till sin motorcykel, hämtade luftmadrassen och sovsäcken och kamperade på golvet på hotellrummet. Jag hoppas verkligen att jag kan sova i min säng för det är en av de saker jag saknat mest under den här resan. Sängen och tvättmaskinen. Två uppfinningar som jag numera värderar nästan lika högt som hjulet. Våren i Sverige är också något jag känner att jag gått miste om. Även fast vi sett snö på vissa bergstoppar på vägen var det nog senast i Polen (i början av Mars) som vi såg den typen som verkligen täckte marken. Nu när vi kommer hem till Svedala kommer det att vara midsommartider och badväder och badkläder. Inte som 26 februari.
Så det är med blandade känslor jag gör mig redo för sista natten med gänget i Kapstaden. Dock vet jag nu att jag kommer att komma tillbaks hit.